Mina drömmars stad - Per Anders Fogelström

Henning Nilsson ha tagit sig till Stockholm för att arbeta tillsammans med några vänner. De har tidsbegränsade arbeten och när tiden är ute ska de flesta av dem återvända tillbaka till landet. Henning känner dock att livet på Söders höjder lockar mer än ett liv på landet.

Dock är inte livet i storstaden på något sätt en dans på rosor, snarare tvärtom. Det är svårt att hitta arbeten, de som finns är ofta underbetalda, tidsbegränsade och oerhört slitsamma. Bostadsbristen är enorm. Arbetarna bor många i flera rum ofta delandes sängar (om man hade tur att få en säng att sova i) Ofta sovs det i skift och rummen delades inte sällan dessutom av råttor, loppor och löss. För att inte tala om smuts.

I Mina drömmars stad följer vi Henning och hans erfarenheter i Stockholm, med flickor att förälska sig i, arbeten där han får slita hårt, familjelivet som utvecklas med boenden och allt fler barnamunnar att mätta.

Mina drömmars stad utspelas 1860-80.

Persongalleriet är väldigt intressant; alltifrån rika patroner, fattiga fylltrattar, desperata familjefäder som inte kan försörja sina barn till luspanka flickor som väljer att gifta sig rikt och mörka sin bakgrund trots att man aldrig varit förälskad i mannen man gift sig med.

Jag har fått läsa om yrken som jag inte har hört om tidigare, till exempel sumprunkare, kittelflickare och sillstrypare.

När man läser böcker av den här sorten är det lätt att omvärdera sitt eget liv och förstå att man faktiskt har det ganska bra. jag behöver inte bara orolig för att inte kunna mätta mina barn, inte skämmas för att deras kläder är hopplöst omsydda gamla plagg, inte oroa mog för att kroppen är öm och utsliten på grund av hårt arbete och på grund av detta inte kunna tjäna några pengar och på så vis inte kunna försörja barnen.

Jag behöver inte oroa mig för att mina barn ska få så mycket stryk av sin fulla lärare att de måste bege sig till sjukhuset.

Nej, det stämmer inte riktigt det där med att ' det var bättre förr'

Jag är mest förundrad av hur vanligt det verkade vara, enligt författaren, att kvinnorna drygade ut sina små löner med att sälja sina kroppar. 

På ett ställe i boken skildras en fest där festdeltagarne har blivit fulla och det beskrivs att de då blir sugna på att slåss och våldta.

Man förundras även av kvinnornas enorma slit med sina barn och sitt hem, men många var även tvungna att jobba utanför hemmet med tunga yrken som tvätterska eller kartongklistrare .Och den oerhörda belastningen på kroppen att ideligen  vara gravid.

Saker som är självklara för oss: att kunna duscha, tvätta och gå på toaletten när man önskar och på modena, enkla och fräscha sätt, var ofta sällan förekommande. Lukten måste ha varit fruktansvärd!

Jag hade svårt att komma in i boken till en början, men jag gav inte upp och till slut gillade jag den mycket och fascinerades mycket av skildrandet av dåtidens Stockholm. Nu är 

Jag inte så bevandrad i Stockholm, är man det tror jag att boken ger ytterligare dimension till behållningen.

Språket är behagligt och rakt utan några förskönande omskrivningar.

Jag kommer att lyssna på fortsättningen längre fram.

Den här boken rekommenderar jag alla att läsa! Det är bra att då och då påminnas om hur bra vi har det och hur våra förfäder hade det.

Uppläsare: Helge Skoog, bidrar mycket till det trevliga lyssnandet.

www.storytel.se

http://www.bokus.com/bok/9789100123758/mina-drommars-stad/

http://www.adlibris.com/se/sok?q=mina+dr%C3%B6mmars+stad

Kvinnan som stal mitt liv - Marian Keyes  

Stella Sweeney är en före detta hyllad författare som har glassat runt på lyxiga boktyrnéer över hela U.S.A och berättat om sin bok "En blinkning i taget".

Nu är hon hastigt och inte alls vidare lustigt  tillbaka på Irland, utan lyx, glamour och pengar. Men däremot två bångstyriga tonårsbarn, en syster och fd kollega som hon måste be om att få tillbaka sitt jobb samt  en fd make som har kommit på ett genialt konstprojekt där han ska ge bort alla sina ägodelar. Stellas största nöje en lördagskväll är att gå på bittra-kvinnors-bokklubb, där ingen läser böckerna, men däremot förser sig rikligt med vin.

Som om det inte vore illa nog, kan inte Stella förmå sig att skriva någonting i sin nya bok.

I parallella berättelser får man sakta men säkert höra mer om boken "En blinkning i taget", hur och varför den kom till och även vad som egentligen hände under tiden hon var stationerad i U.S.A

Jag ÄLSKAR alla av Marian Keyes böcker. Mina favoriter är de som handlar om systrarna Walsh (Vattenmelonen, En oväntad semester, Änglar, Är det någon där? och Mysteriet på Mercy Close.)

Men jag gillar även de övriga böckerna, så förväntningarna inför denna, nya Keyes bok var högt uppskruvade.

Och visst kan man inte ta miste på att det är en Marian Keyes-bok!

Sättet där man hela tiden funderar på vad det är som verkligen ska hända, hennes mycket humoristiska och träffsäkra språk och persongalleriet med hög igenkänningsfaktor.

Dock tycker jag att det är alldeles för mycket som man har läst förut; den grymma bokförläggarvärlden (Å andra sidan), kvinnorna som hetsar över sin vikt och dricker för mycket (de flesta böckerna), barnlöshet (Om än på ett annat sätt i Änglar) och den komplicerade kärlekshistorien (Också de flesta historierna.)

Denna gången trodde jag mig ha ganska klart för mig vad hemligheten handlade om och dessutom hade rätt i, blev jag ganska besviken. 

Dock lyckades Keyes knixa till det med ytterligare en extra twist på slutet, vilket gjorde att jag kände mig lite mer nöjd med hela intrigen.

Det gjorde också att jag efter lyssnandet blev mer nöjd än jag var under själva lyssnandet. 

Jag gillade boken, men inte älskade den som jag har gjort med (de flesta) andra av Keyes böcker. Men jag rekommenderar den till alla som gillar Marian Keyes och om man känner för att fly iväg den tråkiga vardagen för en liten stund! Glöm dock inte att lyssna på övriga Keyesböcker! 

Marian Keyes är mästarinna av att skriva parallella historer som knyts ihop på slutet. Tidigare har jag alltid läst pappersboken innan jag lyssnat på  och det var liiite rörigt att hänga med i att enbart lyssna om man inte var totalt fokuserad hela tiden. Men efter ett tag flöt det på bättre, när man kommit in i det hela lite bättre och när man förstod i vilken del av intrigen och när man var!

Uppläsare: Anja Lundqvist är helt ok. Dock gillade jag liiite mer när Rakel Mohlin läste Keyes, På något sätt tycker jag att de synkar bättre ihop! 

www.storytel.se

http://www.adlibris.com/se/bok/kvinnan-som-stal-mitt-liv-9789113064369

http://www.bokus.com/bok/9789113064369/kvinnan-som-stal-mitt-liv/

Hunger - Margit Sandemo

Del 32 i Sagan om Isfolket

När Marits syskon emigrerar till Amerika blir hon som liten flicka ensam med en elak och krävande pappa som ser henne som sin pass-upp och hushållerska. 

Marit träffar inte några jämnåriga och bor väldigt avsides. Så när pappan går bort vet hon inte riktigt vad hon ska göra med sitt liv längre. Det verkar som om syskonens löften om att hon ska få komma efter dem till Amerika inte verkar vara annat än något de har sagt, men inte har några planer att uppfylla.

Två barn hittar en dag en utmärglad och svårt sjuk Marit i skogen och springer efter hjälp.

Turligt nog har Christoffer Volden av Isfolket gett sig ut på fiskesemester precis i närheten och han tar med sig Marit till sjukhuset där han jobbar som läkare.

Christoffer finner en stor sympati för den ensamma kvinnan och gör allt i sin makt för att hon ska bli bättre. Plötsligt utbryter dock sjukhussjukan ut och den verkar vara omöjlig att få stopp på.

Christoffer ber sin släkting Benedikte Lind av Isfolket om hjälp för att kunna stoppa sjukdomens smittspridning.

Och hennes resa för att hjälpa Christoffer resulterar i såväl i att hon träffar en gammal bekant och även stor avundsjuka hos Christoffers förnäma fästmö Lise-Merete Gustavsen. Lise-Merete tycker att Christoffer spenderar alldeles för mycket tid med de enkla kvinnorna Marit och Benedikte, när han istället borde lägga all sin fritid på henne och deras stundande bröllop. 

Detta är en av mina absoluta favoriter i Sagan om Isfolket. Berättelsen om Marit i Svelten är mycket fin och även utvecklingen av den ensamma Benediktes liv på sjukhuset.

Kom dock i håg att läsa böckerna i Sagan om Isfolket i rätt ordning:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sagan_om_Isfolket

Som alltid i Sagan om Isfoket är det duktiga Julia Dufvenius som läser. 

Djävulen hjälpte mig - Caroline Eriksson

Per Nilsson växte upp på Möllegården i Yngsjö med sina hårt arbetande, jordbrukande föräldrar i slutet på 1800-talet.

När fadern avlider och Per är den som ska ha ansvar för gårdens arbete och utveckling, går det inte riktigt som det ska. Skördarna slår fel, ingen vill köpa säden och huset förfaller.

Men framför allt plågas Per av det hemska som han försöker be om ursäkt för i kyrkan varje söndag.

Hemma på Möllegården delar nämligen Per säng med sin mor, Anna Månsdotter.

De gör allt i sin makt för att försöka dölja sin relation till varandra, men när en granne hittar dem i säng tillsammans och ryktet börjar gå på bygden är det svårt att förklara bort.

Annas bror Anders vill försöka hjälpa sin syster son och föreslår att han ska gifta sig för att sätta stopp för vidare ryktesspridning. Dock är det svårt att hitta någon som kan tänka sig att gifta sig med Per, som är en tillbakadragen och tystlåten ung man. De som känner till hans mor vet också att ett liv som sonhustru till henne inte skulle vara lätt.

Till slut har dock famlijen en otrolig tur; Hanna Johansdotter, dotter till en förmögen häradsdomare accepterar Johans frieri och ser fram emot att börja sitt vuxenliv som Pers hustru på Möllegården.

Hon är dock varken medveten om ryktena som går och ej heller om hur Pers mamma är.

Alldeles innan vigseln tar modern sin son åt sidan och ger honom följande uppmaning: Kom henne aldrig nära.

Det här är en roman som baserats på det verkliga "Yngsjömordet". 

Författaren lyckas att beskriva karaktärerna och historien mycket spännande och intressant. Man vill hela tiden veta vad som händer här näst. Den är uppbygd i två separata berättelser; dels skildras Per, Anna och Hanna och deras vardag och parallelt får man läsa om vad som händer vid gripandet av Per och Anna efter mordet samt rättegången och så vidare. Ett mycket spännande upplägg.

Trots att det inte var SÅÅ länge sen det hände, känns det som om att det är en otrolig lång tid sedan som något sådant här skulle kunna hända. Hanna kunde ingenting säga om hur hon behandlades, eftersom hon skulle vara lojal mot sin make. 

Den ohyggliga kampen för att ha mat till sig själv, alla barn och alla djuren på gården. Rädslan för att guds vrede.

Den här historen fångade mig och berörde mig, jag har tidigare läst en del om Yngsjömordet, men det var länge sedan nu. 

Jag rekommenderar de som gillar att läsa om "vamliga människor" på ytan och vad som hégentligen försiggår, deckargåtor och rättegångar att läsa det här. Det blir dessutom extra spännande och fruktansvärt när man vet att det här faktiskt har hänt på riktigt.

Författaren har skrivit romanen utifrån brev, dagboksanteckningar och rättegångsprotokoll och så vidare.

Uppläsare är den alltid lika fantastiska Anna Maria Käll.

www.storytel.se

http://www.bokus.com/bok/9789175032719/djavulen-hjalpte-mig/

http://www.adlibris.com/se/bok/djavulen-hjalpte-mig-9789186719593

Färjkarlen - Margit Sandemo

Färjkarlen är del 31 i Sandemos serie i Sagan om Isfolket.

Benedikte LInd av Isfolket är en av de goda drabbade av släkten Isfolket. Hon har fått gåvan att hon "känner och ser" saker som ingen annan ser.

På grund av denna egenskap blir hon efterfrågad att lösa ett oförklarligt mysterium i ett spökhus.

Detta arbete gör att hon träffar länsman Sveg och Sander Brink som efter gåtans lösning ger sig av att söka efter vetenskapsmän som mystiskt har försvunnit i trakterna av Fergeoset.

Sökandet leder till än fler mysterier, oförklarligheter och övernaturligheter. 

Jag rekommenderar att man provar att läsa/lyssna på Sagan om Isfolket. Jag tycker att serien har oförtjänt dåligt rykte hos de som inte har läst serien. Men den är älskad av väldigt många.

Storytel hade problem med alla servrar dagen då boken släpptes, eftersom att så många ville lyssna på den.

Jag läste Sagan om Isfolket första gången när jag var runt 12-13 år och den väckte verkligen läslusten hos mig.

Historierna är spännande, intressanta, sorgliga och roliga omvartannat.

Jag brukar inte gilla övernaturligheter och fantasy, men detta gillar jag!
Visst är det inte helt trovärdiga historier, visst är en del av böckerna inte lika bra, men prova och se vad du tycker.

Kanske blir det som för mig, att karaktärerna blir kära gamla vänner.

Jag har läst böckerna många gånger på det gamla vanliga sättet, men nu var det länge sen sist. 

Och vad mycket man har glömt och vad mycket jag ser fram emot att läsa resterande delar!

Men om du vill prova, börjar med böckerna från början:http://sv.wikipedia.org/wiki/Sagan_om_Isfolket

storytel.se

http://www.adlibris.com/se/bok/farjkarlen-hft-31-sagan-om-isfolket-9789177101185

Ett litet snedsprång - Denise Rudberg

Marianne Jidhoff  har varit sjukskriven och vårdat sin cancersjuke make, men efter hans död bestämmer hon sig för att hon är för ung (55) för att pensionera sig och ger sig ut i arbetet som åklagarsekreterare igen.

Eftersom hennes framlidne man var åklagare och de tidigare arbetat tillsammans, betyder det att hon även återvänder till sin mans gamla arbetsplats.

Marianne behöver dock inte arbeta för brödfödan. Hon äger en fastighet på Östermalm, där hon själv även bor i en stor och flott våning. Man får inte bara följa med på Mariannes vedermödor på arbetet, utan även höra om hennes vänner och deras lyxiga vångingar, vilka lyxiga butiker hon handlar i och vilka lyxiga livsmedel Marianne har i sitt skafferi.

En framgångsrikman blir påkörd nära sitt hem på Östermalm som efter undersökningar klassas som mord eftersom att mannen inte bara blivit påkörd utan även blivit påbackad och överkörd igen.

I polismännens jakt på att få fast mördaren får vi även följa med i deras liv och även i flera lyxfruar på Östermalm och veta vad de gör om dagarna, hur de fikar, festar, är otrogna och är olyckliga, men fastlåsta i sina äktenskap. 

Jag har inte läst Denise Rudbergs tidigare böcker, så jag visste inte alls vad det var jag gav mig in på när jag började läsa den här boken.

Men efter att ha lyssnat på den så vet jag inte vad jag ska säga om den, förutom att jag blev rätt illa berörd utav den. Speciellt skildringen av kvinnorna i boken. Det var även många saker som jag tyckte var märkliga och/eller tvivelaktiga.

- Kvinnorna beskrivs HELA tiden som vackra (både ur berättarperspektivets beskrivningar och från kommentarer av övriga karaktärer.)

- Marianne Jidhoff ska vara 55 år, men hon beter sig ömsom som en liten blyg flicka, ömsom som en gammal tant, 80+. Och hon blir till en början beskriven som trött och trist och missnöjd med sin vikt, men när hon går till frisören och får en make-over blir hon genast supersnygg, pigg, lycklig och beskriven som "supersnygg" av männen runt henen.

- Är det väl mycket sexscener i boken, eller är det märkligt beskrivet, eller passar det bara inte att höra uppläsaren läsa om just dessa sexscener? Jag är fortfarande osäker.

- VId ett tillfälle skildras Östermalmskvinnorna (i 40-års åldern) när de ska ut och festa på en klubb som i kallas "vild- och skild" i folkmun. Går det verkligen till så där?

- Persongalleriet skildras så kortfattat och skrapar bara på ytan. Varför får vi inte veta mer?

- Vissa relationer känns som att det kommer att få fler förklaringar i kommande böcker, men jag tycker att författaren kunde ha satsat mer på att beskriva de "viktiga" personerna för att väcka mer intresse.

- Jag har läst många deckare, älskar deckare. Men jag gillar INTE när man inte alls kan ha en aning om VARFÖR folk blir mördade och eller i alla fall ha ett par olika "syndabockar" Nu fattade jag inte alls var det skulle landa och det blev en snabbt krystad (tycker jag) förklaring till vad det var som hände och varför.

- Sekten som beskrivs tycker jag att man skulle kunna skildra mer och skapa mer mystik och spänning kring. Varför inte? Kommer den tillbaka i de andra böckerna?

- Genomgående beskrivs relationerna som att en av parterna (ibland båda) är otrogna. Det känns trist att det inte finns något förhållande som vi får veta om som verkar vara lyckligt eller åtminstone fungerande. Trist, tycker jag. 

Nej, jag gillade inte detta. Många deckarförfattare tar ju mer in i historien än bara deckargåtan, tex Peter Robinson skriver om musik, artister och Whiskeysorter. Det kan jag tycka är ok, men ibland blir lite väl mycket ibland, Men i den här boken blir det löjligt, tycker jag, när det ska skildras lyxiga praliner, inredningsdetaljer, lyxiga bilar osv osv folk har.

Jag skulle inte rekommendera den här boken till någon. Lyssna på något annat istället!

Uppläsare: Jan Waldekranz. 

Alltså. Jag gillar honom som uppläsare i VANLIGA fall. Hans uppläsning av Da Vinci Koden är bland de bästa jag har hört. (Och jag blev väldigt förvånad när jag då googlade honom och såg att det var skidläraren Nalle i Sällskapsresan 2 - Snowroller, som var uppläsaren)

Men jag tror att det (oftast) fungerar bäst: Manlig författare=manlig uppläsare. Men i alla fall när det är sådan här typ av "chick-lit". Jag tyckte att det var riktigt pinsamt när Waldecranz skulle läsa upp en onaniscen som är skriven av en kvinnlig författare. 

Waldecranz passar inte till den här boken, han är värd mycket bättre! 

Öga för öga, tass för tass - Maria Ernestam

Sara och Björn flyttar ut på landet och in i ett hus med en stor trädgård. Tanken är att Sara ska börja arbeta som tädgårdsmästare/ rådgivare till folk med trädgård och hon vill jobba hårt på att visa att den egna trädgården ska vara så fin som möjligt för att kunna göra bra reklam för sig.

Första dagen i nya huset kommer grannarna, Lars och Agneta över för att bjuda på lite kaffe och för att presentera sig och lära känna varandra. De har en trevlig stundoch de har en sak gemensamt; båda har varsin katt. Lars verkar även dela Saras intresse för trädgårdsarbete. 

När  kvällen har passerat och gästerna har gått hem, säger Björn till Sara att han tycker att Agneta var ganska söt.

Dagen efter får Sara och Björn besök igen, den här gången av mer oönskad karaktär. Grannens katt verkar vara en riktig översittare och deras egna katt börjar bete sig konstigt och kissa inne i huset.

Det här är en "spänningsroman" står det i beskrivningen och det stämmer ganska bra. Ingen deckargåta, men utfomrad lite som en sådan. Man blir på slutet serverad som en slags lösning på gåtan, precis som i en deckare.

Som lyssnare var jag hela tiden väldigt nyfiken och på tårna för att få reda på vad som skulle hända härnäst i historien.

Jag tycker mycket om språket i romanen. Ernestam har ett vackert, målande och behagligt språk som hela tiden för handlingen framåt utan att vara krystad. 

Jag har tidigare läst Ernestams roman Busters öron och den är otroligt bra. Den brukar jag än idag (flera år senare) fundera kring och förundras över hur annorlunda den var och vilka vändningar det var i den boken.

Den här historien har tidigare varit utgiven i en samlingsroman och den är ganska kort (ca två timmar). Så den kan jag rekommendera om man har lite tid över och inte vet vad man ska lyssna på! 

Jag gillade den mycket.

Uppläsare: Anna-Maria Käll, som har blivit lite av en favorituppläsare för mig. 

Marie har ett förhållande med en gift man som hela tiden lovar att han ska berätta för sin fru att han vill gå vidare med sin nya kvinna. När hon istället, av misstag, stöter på honom på en restaurang blir hon presenterad för den numera gravida frugan och Marie blir lämnad ensam.

I samma veva får Marie ett brev där hon får veta att hon har ärvt ett stort hus av en bortgången faster. Marie ser chansen att börja om på nytt och bestämmer sig för att bryta upp från det gamla livet och satsa på ett nytt i det nya huset - Solviken.

Ylva är mäklare och möter Marie i sin egenskap som just mäklare. Men Ylva har även ett struligt förflutet med en man som har lämnat henne ensam med en dotter och Ylva missar inte ett tillfälle att trycka ned pappan och spela ett maktspel med hot om att han inte ska få träffa dottern.

I hemlighet drömmer hon dock om att kunna få honom tillbaka och leva i en lycklig kärnfamilj.

Niklas är Ylvas före detta och pappa till hennes barn. Han är fritidsledare och trivs med ungdomarna på jobbet och med sin egen dotter. Han har haft en del kortvariga kärlekshistorier efter tiden med Ylva, men vågar inte satsa på någonting allvarligt, eftersom att han vet att gör han det kommer Ylva inte att tveka att göra sitt bästa för att förstöra för dem.

Solviken handlar om kärlekstrassel, relationer mellan före-detta makar, avsaknaden av fäder i sitt liv, att vilja vara en närvarande pappa fast man inte får, relationer till grannar och svårigheter att kunna bryta gamla mönster och att våga satsa på sina drömmar trots att det kanske verkar vara omöjligt. 

Jag tycker att boken var mysig att lyssna på, men kanske lite väl överdriven och inte helt realistisk mellan varven. 

Den tar upp mycket som många säkert kan relatera till; sökandet efter den rätte och affärer med otrogna män, problematiken om när man ska ligga med någon man precis börjat dejta, att dejta någon med bagage, att ligga med någon som legat med ens kompis osv osv. Dock känner jag själv inte att jag kan relatera till dessa ämnen, men jag kan ändå tycka om boken och karaktärerna i den.

Dock tror jag att jag inte skulle ha lyssnat på denna bok så snabbt inpå den förra (Äta kakan och ha den kvar) eftersom de var snarlika varandra. Den hade kanske upplevts som bättre utan jämförelsen med "Äta kakan", som var bättre än denna.

Till en början var det många referenser till Jane Austens Stolthet och fördom och Mr Darcy, så att jag tyckte att det blev lite överdrivet, men sen nämnde hon inte alls någonting med den romanen alls. 

Jag rekommenderar boken till de som vill ha lättsam lyssning och lite mys-pysigt ett tag. 

Uppläsare: Kerstin Johansson. Jag har hört henne läsa Daisyböcker tidigare och har svårt för hennes röst (och framför allt engelska uttal, dock var det bara en enda gång jag hajade till på detta i den här boken.) och jag tycker att den är mer sövande än fångande, tyvärr.